Varje dag kan man läsa i tidningarna om det fruktansvärda kriget i Gaza. Man läser om dödssiffrorna som stiger för varje dag, om bomberna som faller titt som tätt och om alla människor som förlorar sina hem och sin trygghet.
Det finns många svenska familjer som fortfarande är instängda i Gazaremsan och denna artikel handlar just om en mor med fem barn som precis lyckats fly undan kriget och ta sig hem oskadda till Göteborg. De var de första svenskarna ut ur Gaza. ”Det är så skönt att vara ute. Äntligen har vi kommit bort från kriget. Jag har längtat så efter den här dagen” säger fembarnsmamman Fadia Ayad. De färdades från Gaza City över till Israel och vidare till Jordanien.
Jag kan inte ens föreställa mig vilket fruktansvärt liv de måste ha levt där. Hela dagarna går man runt i ovisshet, varje dag en strävan för att hålla sig vid liv, ingenting är säkert. Det är så mycket krig och elände i världen hela tiden att man inte hinner tänka på allt. Man hör på nyheterna hela tiden att det är krig här och det är krig där, så många har dött här och så många har dött där. Jag kanske låter hemsk, men min reaktion är ungefär ”jaha, okej”. Det är svårt att ta till sig när det händer så mycket hela tiden och man inte har någon personlig koppling till det.
Den här artikeln handlar egentligen om något mycket hemskt, ett krig, men man har valt att berätta detta från ett annat perspektiv, från ett gladare perspektiv (om man nu kan säga att något i ett krig kan vara glatt). För den här familjen har den hemska tiden i Gaza ändå fått ett relativt lyckligt slut. Den ger också hopp till allmänheten och till folk som har släkt och vänner i krigszonen, hopp om att det faktiskt går att komma ut ur området och återvända hem.
Skälet till varför detta har blivit en så stor nyhet som svenska folket har följt är väl att man lättare kan ta till sig saker om man själv har någon koppling till det, att det är personifierat. Här skildrar man en enskild göteborgfamiljs flykt bort från kriget vilket är mycket lättare att ta till sig än om det till exempel bara står massa siffror och raka fakta. Även om man inte känner denna familj får man ändå en mer personlig koppling till kriget, vilket gör att man lättare kan relatera till, ta till sig och kanske börja handla för att underlätta förutsättningarna för de krigsdrabbade folken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar